I ett litet land som Sverige, med Stockholm och Stureplan som dess kändisnav, är det inte konstigt att det bildas en gemenskap. Den så kallade kändishälsningen är ett uttryck som inrättat sig. När två offentliga personer möts på gatan och båda känner igen varandra är det etablerat att en hälsning sker, om så bara varsin nick. Denna pratar bland annat Leif GW Persson om i sin blogg i inlägget Tacka vet jag svenska kändisar i ett inlägg den 4 januari 2009. Där skiljer han på de kändisar som endast får en nick och de man faktiskt känner bättre, men oavsett så blir det i alla fall någon sorts hälsning. Båda har troligtvis inblick i varandras liv genom media och det känns naturligt att hälsa när man tror sig förstå sig på varandra så pass bra som man känner sig göra efter att ha läst någons blogg eller åsikter på Twitter i åratal.

I mediala sammanhang umgås ofta flera av ens favoritbloggare tillsammans och det är något som är uppskattat bland följare. Att se någon man gillar i andra flöden än dennes egna skapar en positiv igenkänning och man får en känsla av ännu mer inblick i livet på personen.